Denna dag har varit väldigt jobbig. Vi fick reda på att vår älskade kvadden har fått en tumör i näsan och var tvungen att avlivas. Kvadden var inte bara en katt, han var så mycket mer för oss. Han hittade alltid på en massa knasiga saker, han var alltid lugn och ville alltid mysa. Bästa katten med andra ord! Jag saknar honom redan. Men jag vet att han har det bra nu. Nu slipper han ha ont. Nu får han komma till himlen och träffa morfar Jan.

Jag saknar hans mjauande, som egentligen inte var något mjauande utan väldigt konstiga ljud. "mjjjeee, wweh, mjaauue, wwwauo, mjee". Han kunde sitta helt stilla och bara hålla på, titta upp lite i taket, titta ner, fortsätta mjaua. Saknar hans knäppa saker som han hade för sig, hoppa ner i en kökslåda och sova, krypa ner i vagnar (kvadden älskade vagnar), äta som ett monster så man fick hälla upp ny mat varje kvart, ALLTID sätta sig bredvid en eller på saker som man håller på med. En gång satte han sig på mina nyvikta kläder när jag rensade garderoben. Han bara satt där och höll mig sällskap. SNOR, jag saknar till och med hans snor och dreggel.

Jag kan sitta här och rabbla upp en massa knäppheter som han har gjort. Men jag vill mest bara säga att han var världens finaste katt. Vi saknar dig kvadden "Kwiddi" "krocken" "piraten" "kvidde" "kvadd". Kär katt har många namn ♥ Han var king på trädgårdsslingan!